Broccolisoppa med chilimarinerade räkor
Beräknat för 4 portioner
Chilimarinerade räkor:
500 g oskalade räkor
0,5 st chilifrukt (beroende på styrkan)
1 st limefrukt
2 msk olivolja
0,5 st gurka
Hacka chilifrukt smått och blanda med räkorna. Tillsätt limejuice, olivolja och peppar. Gröp ur gurkans innanmäte och hacka därefter gurkan. Häll ner i räkblandningen.
Broccolisoppan:
2 st stora broccoli
4 st salladslökar
en halv burk crème fraiche
salt och peppar
Koka upp rikligt med saltat vatten i en kastrull. Dela broccolin i bitar och häll i. Låt koka tills broccolin blivit mjuk, ca 5-10 minuter.
Mixa broccolin med lite av kokvattnet. Tillsätt creme fraiche, salt och peppar och mixa ytterligare en kort stund. Om soppan blir för tjock, späd med vatten. Servera omedelbart med räkblandningen på toppen.
Utelåst igen!!
Knackar på hos grannen. Får låna hennes telefon och börjar slå i den klassiska telefonkatalogen. Tror jag ringer minst 10 låssmeder innan jag får napp. Efter 15 min kommer han, min räddare i nöden. Tyvärr tar han bara kontant och vem har 700 kr hemma liggandes?? JO, min granne! Exakt 700 kr! 30 sekunder tog det för honom att få upp dörren. Ett kvitto och ett visitkort fick jag. Grannen fick tillbaka sina 700 kr och en bukett tulpaner. Tur man har grannar!
Väl hemma vågar jag inte gå utanför dörren ;)
Älskade Jens
En ny era i livet
Nu ska vi bara hitta någonstans att bo! Men jag hoppas och tror att det ska lösa sig. Man är ju lite utelämnad till situationen och hyresmarknaden är ju knappas gynsam, men va fasen..man måste våga satsa ibland haha.
Axel är med på banan (arbetsnamnet på lillgryn). Han fortsätter sparka på där inne och är djupt inponerad av att mamma fortfarande tränar på gymmet. Hoppas han gillar eurodisco för det är det enda som spelas på passen jag går på haha.
Axel framifrån
Lillgryns första outfit!! :)
Nyförvärv i garderoben
v. 21
...o jag mår bra, eller relativt bra. Ibland känner jag mig inte så glad och humöret sviker en. Jag trodde att jag skulle vara gladare som gravid än vad jag är. Detta har man ju ändå funderat på länge och graviditeten var ju planerad men jag trodde jag skulle vara gladare. Det jobbigaste är nog allas förväntningar på gravida..."men gravida är ju alltid så glada". Jo, jag borde kanske vara det, men om jag inte är det då? Saken är den att jag är inte direkt nedstämd heller, inte hela tiden i allafall. Är så där tråkigt likgiltig. Inte nog med detta, man känner sig ganska dum och skäms lite för att man känner som man gör. För man borde ju vara glad och tacksam för att man är gravid! Har nu läst ganska mycket om detta och tydligen är det inte så ovanligt. Det mesta beror på hormoner. Bara det känns ju skönt. Och jag vet inte vad jag skulle gjort utan min man. Han är en god lyssnare och en stark stöttepelare.
Så här långt har vi kommit, lillgryn och jag