Jag har en bebis i magen. En bebis, en liten liten böna. Känns så sjukt overkligt men det är tydligen sant. Jag kände hur ultraljudet pressade mot nedre delen av magen och jag såg en liten liiiiiten bebis sparka och flaxa med armarna i magen, men tror ni jag förstod att det var vår? ICKE! Helt galet.

Brösten har slutat ömma, jag är piggare och allt känns som vanligt igen. Det känns som innan jag var gravid. Jag känner mig ogravid, bortsett från att jag är sjukt svullen och känner mig som en knubbsäl. Så bortsett från det är jag ogravid. Funderar på när magen ska börja växa (inte som nu,bara vara svullen). Känns overkligt.

I magen ligger i alla fall Lillgryn, det är arbetsnamnet. Vi är i vecka 14, eller 13 +5. Lillgryn är knappt 1 dm lång från huvud till rumpa och allt finlir har börjat ta plats så som ögonbryn och hårstrån på huvudet. Det växer!!

För en vecka sedan gjorde vi NUPP/Kub test. Vi valde att göra detta test av två anledningen. Den ena var att utesluta down syndrom och den andra var att få en smygtitt på vårt lilla gryn. Allt såg ut som det skulle och barnmorskan sa att vi hade ett praktexemplar haha, lät himla roligt faktiskt. Det var 1 på 20 000 att barnet hade down syndrom vilket är en väldigt låg risk. Om man är 1 på 256 uppmanar de än att gå vidare med fostervattenprov, men som sagt, 1 på 20 000 är ju fantastiskt. Här kommer bilderna från ultraljudet på Lillgryn. 

 

Här e Lillgryn snett bakifrån, man ser benet och foten ganska bra uppe till vänster