Denna soppan är superlätt att göra, definitivt snabbmat. Det bästa är om du förbereder chiliräkorna någon timme innan, så att det får stå och dra till sig.

Beräknat för 4 portioner

Chilimarinerade räkor:
500 g oskalade räkor
0,5 st chilifrukt (beroende på styrkan)
1 st limefrukt
2 msk olivolja
0,5 st gurka

Hacka chilifrukt smått och blanda med räkorna. Tillsätt limejuice, olivolja och peppar. Gröp ur gurkans innanmäte och hacka därefter gurkan. Häll ner i räkblandningen.

Broccolisoppan:
2 st stora broccoli
4 st salladslökar
en halv burk crème fraiche
salt och peppar

Koka upp rikligt med saltat vatten i en kastrull. Dela broccolin i bitar och häll i. Låt koka tills broccolin blivit mjuk, ca 5-10 minuter.

Mixa broccolin med lite av kokvattnet. Tillsätt creme fraiche, salt och peppar och mixa ytterligare en kort stund. Om soppan blir för tjock, späd med vatten. Servera omedelbart med räkblandningen på toppen.

 

Det är ju typiskt. Och nu är det andra gången det händer. Jag har låst mig ute!! Snacka om att man får panik! Och tända ljus i hela lägenheten, inte bara värmeljus utan även långa ljus, som sakta brinner ner... Skulle ner en snabbis i tvättstuga och fick med mig tvättstugenyckeln, MEN INTE DÖRRNYCKELN! Väl nere i tvättstugan och maskinerna är i gång känner jag i vänstra fickan... nycklarna fattas! Paniken som sakta kommer krypandes. Hjärnan som febrilt söker en lösning. Stoppar maskinerna för att se om jag lagt in nyckelknippan bland smutsvätten. Söker överallt där jag kan tänkas ha lagt dem, men ingenstans. Jag känner att jag blir alldeles varm om kinderna och börjar få panik. Ingen har en extranyckel. Min man är i Sthlm. O herregud. Med tanke på att det är andra gången känner jag att jag blir arg och ledsen på mig själv. Hur kunde det hända igen?? Å man vill bara börja gråta.

Knackar på hos grannen. Får låna hennes telefon och börjar slå i den klassiska telefonkatalogen. Tror jag ringer minst 10 låssmeder innan jag får napp. Efter 15 min kommer han, min räddare i nöden. Tyvärr tar han bara kontant och vem har 700 kr hemma liggandes?? JO, min granne! Exakt 700 kr! 30 sekunder tog det för honom att få upp dörren. Ett kvitto och ett visitkort fick jag. Grannen fick tillbaka sina 700 kr och en bukett tulpaner. Tur man har grannar!

Väl hemma vågar jag inte gå utanför dörren ;)

Systers lilla knodd!! Mitt hjärta har han. Pussgurkan

 

Nu är kontraktet skrivet! Lägenheten är såld. Min underbara lägenhet, som jag kommer sakna den!! Men jag vet någonstans att det kommer bli bättre, större om inte annat. Känns skönt att affären är klar och kontraktet skrivet.
Nu ska vi bara hitta någonstans att bo! Men jag hoppas och tror att det ska lösa sig. Man är ju lite utelämnad till situationen och hyresmarknaden är ju knappas gynsam, men va fasen..man måste våga satsa ibland haha.

Axel är med på banan (arbetsnamnet på lillgryn). Han fortsätter sparka på där inne och är djupt inponerad av att mamma fortfarande tränar på gymmet. Hoppas han gillar eurodisco för det är det enda som spelas på passen jag går på haha.

Axel framifrån

 

Jag kan inte längre ha mina byxor, eller jo, om jag ger tusan i att knäppa dom. Problemet blir ju då att det kasar ner ;) Så nu har jag varit på H&M o shoppat mammakläder. En klänning, en blus, ett par tights och ett par jeans, allt för 1100 kr! Grymt billigt. Supernöjd är jag, speciellt med jeansen. Det sitter som ett smack och blåfärgen är helt rätt.

 

Nu börjar magen poppa ut! Herregud, ska den vara så här stor redan? Den växer rakt fram, har fortfarande kvar midjan om man tittar framifrån.

...o jag mår bra, eller relativt bra. Ibland känner jag mig inte så glad och humöret sviker en. Jag trodde att jag skulle vara gladare som gravid än vad jag är. Detta har man ju ändå funderat på länge och graviditeten var ju planerad men jag trodde jag skulle vara gladare. Det jobbigaste är nog allas förväntningar på gravida..."men gravida är ju alltid så glada". Jo, jag borde kanske vara det, men om jag inte är det då? Saken är den att jag är inte direkt nedstämd heller, inte hela tiden i allafall. Är så där tråkigt likgiltig. Inte nog med detta, man känner sig ganska dum och skäms lite för att man känner som man gör. För man borde ju vara glad och tacksam för att man är gravid! Har nu läst ganska mycket om detta och tydligen är det inte så ovanligt. Det mesta beror på hormoner. Bara det känns ju skönt. Och jag vet inte vad jag skulle gjort utan min man. Han är en god lyssnare och en stark stöttepelare.

Så här långt har vi kommit, lillgryn och jag