Det är ju typiskt. Och nu är det andra gången det händer. Jag har låst mig ute!! Snacka om att man får panik! Och tända ljus i hela lägenheten, inte bara värmeljus utan även långa ljus, som sakta brinner ner... Skulle ner en snabbis i tvättstuga och fick med mig tvättstugenyckeln, MEN INTE DÖRRNYCKELN! Väl nere i tvättstugan och maskinerna är i gång känner jag i vänstra fickan... nycklarna fattas! Paniken som sakta kommer krypandes. Hjärnan som febrilt söker en lösning. Stoppar maskinerna för att se om jag lagt in nyckelknippan bland smutsvätten. Söker överallt där jag kan tänkas ha lagt dem, men ingenstans. Jag känner att jag blir alldeles varm om kinderna och börjar få panik. Ingen har en extranyckel. Min man är i Sthlm. O herregud. Med tanke på att det är andra gången känner jag att jag blir arg och ledsen på mig själv. Hur kunde det hända igen?? Å man vill bara börja gråta.

Knackar på hos grannen. Får låna hennes telefon och börjar slå i den klassiska telefonkatalogen. Tror jag ringer minst 10 låssmeder innan jag får napp. Efter 15 min kommer han, min räddare i nöden. Tyvärr tar han bara kontant och vem har 700 kr hemma liggandes?? JO, min granne! Exakt 700 kr! 30 sekunder tog det för honom att få upp dörren. Ett kvitto och ett visitkort fick jag. Grannen fick tillbaka sina 700 kr och en bukett tulpaner. Tur man har grannar!

Väl hemma vågar jag inte gå utanför dörren ;)