Blev bjuden på kvällste hos Erika och Jörgen och deras söta Moa. Sötnos!



Det känns att modersklockan börjar ticka när jag är i närheten av små liv.

Och på tal om barn.... jag är redo, men väljer att vänta (vilket kanske är dumt. Men nu är det mest en princip. Jag vill göra det "på riktigt". Jag vill vara gift och sen, när vi är trygga i varandra, skaffa barn. Anledningen till situationstecknen är att det egentligen inte finns något rätt och fel, man ska göra det som känns bäst för en själv. Och att gifta sig först känns rätt för mig (oss). Det är så jag vill ha det. Hela paketet på "rätt" sätt. Jag vill hinna njuta av mig och M och oss, innan det kommer en tredje. Jag vill hinna känna mig trygg med min partner och känna att vi är på samma plan när det gäller det mesta, uppfostran tex.
Har hört en del säga att det blir så definitivt att gifta sig. Då är man liksom "bunden". Det som är så fantastiskt är att det som tycker så redan har allt de andra, barn, villa och volvo. Är inte barn definitiva?? Är det inte enklare att skilja sig än att ha ett barn ogjort??

Nä, känn varandra på pulsen INNAN ni sätter ett liv till världen, det är min filosofi.