Myspys med bad. Jag kunde inte låta bli och kröp ner jag med. Nån timme innan läggning... för att sista stunden för kvällen ska vara mysig och trevlig istället för gnällig och hopplös, så badar vi :)

 

Idag var vi och gungade för första gången. V var måttligt intresserad. Tror vi satte han i gungan lite för tidigt efter tuppluren, han är segstartad så här efter en lång efter middagsluren haha.

 

Nu är kontraktet skrivet! Lägenheten är såld. Min underbara lägenhet, som jag kommer sakna den!! Men jag vet någonstans att det kommer bli bättre, större om inte annat. Känns skönt att affären är klar och kontraktet skrivet.
Nu ska vi bara hitta någonstans att bo! Men jag hoppas och tror att det ska lösa sig. Man är ju lite utelämnad till situationen och hyresmarknaden är ju knappas gynsam, men va fasen..man måste våga satsa ibland haha.

Axel är med på banan (arbetsnamnet på lillgryn). Han fortsätter sparka på där inne och är djupt inponerad av att mamma fortfarande tränar på gymmet. Hoppas han gillar eurodisco för det är det enda som spelas på passen jag går på haha.

Axel framifrån

 

Nu börjar magen poppa ut! Herregud, ska den vara så här stor redan? Den växer rakt fram, har fortfarande kvar midjan om man tittar framifrån.

...o jag mår bra, eller relativt bra. Ibland känner jag mig inte så glad och humöret sviker en. Jag trodde att jag skulle vara gladare som gravid än vad jag är. Detta har man ju ändå funderat på länge och graviditeten var ju planerad men jag trodde jag skulle vara gladare. Det jobbigaste är nog allas förväntningar på gravida..."men gravida är ju alltid så glada". Jo, jag borde kanske vara det, men om jag inte är det då? Saken är den att jag är inte direkt nedstämd heller, inte hela tiden i allafall. Är så där tråkigt likgiltig. Inte nog med detta, man känner sig ganska dum och skäms lite för att man känner som man gör. För man borde ju vara glad och tacksam för att man är gravid! Har nu läst ganska mycket om detta och tydligen är det inte så ovanligt. Det mesta beror på hormoner. Bara det känns ju skönt. Och jag vet inte vad jag skulle gjort utan min man. Han är en god lyssnare och en stark stöttepelare.

Så här långt har vi kommit, lillgryn och jag

 

 

 

Helgen har varit helt perfekt. Så där lagom slö,man bara myser och gör det man känner för. Precis vad jag behöver just nu. Bli ompysslad och bara mysa, bästa Tove och Kari. Tack för en supermysig helg och för alla kläder!

Jag känner mig fortfarand ogravid, bortsett från en sak som har börjat lämna spår, nämnligen mitt humör! Blir ledsen för ingenting och känner mig labil. Känns som att känslorna sitter utanpå kroppen. Känner inte igen mig själv. Den personen som märker det mest är nog min man. Stackare som får stå ut med allt. Men han håller modet uppe, det märks. Han e stark mitt M.

Så här ser magen ut nu. Vi är i v. 15. Mest svullen skulle jag vilja säga. Lillgryn vill inte riktigt visa sig ännu.